SORELLE- en electronisk opera-performance 

Urpremiär 6 maj 2006, Sorelle spelades på Teater Giljotin i Stockholm under våren och hösten 2006 samt på Turné till Rumänien, Montenegro, Slovenien, Turkiet och England tom april 2009

Idé och koncept: Rikard Borggård, Kia Berglund
Regi: Kia Berglund
Text: AK von Malmborg
Medverkande: AK von Malmborg, Anne Pajunen, Filippa Maurin och Tana Maneva
Scenografi & kostym:Youlian Tabakov
Ljus: Anders Shorty Larsson
Originalmusik: Rikard Borggård

Såhär presenterades Sorelle 2006: “Strax utanför den lilla hamnstaden Kotor i Montenegro ligger ett stenhus från 1600-talet beläget på en klippa mot havet. I huset bodde tre systrar som en dag insåg att de var hemligt förälskade i samme man. Tillsammans ingick de en pakt där de lovade varandra total trohet mot mannen. Mannen gick till sjöss, och kom aldrig någonsin tillbaka men systrarna väntade tålmodigt vid varsitt fönster. Pakten innebar att när någon av systrarna dog så skulle de överlevande mura igen respektive fönster. Än idag står huset där med två av sina tre fönster mot havet igenmurade”.

Rikard Borggård hörde denna historia vid sitt besök i Kotor 2003. Resan var en del i Intercults projekt SEAS. Väl hemma i Stockholm och under SEAS-mötet i Gdansk föddes idén till ett musikdramatiskt verk.

Verket undersöker vad som hände med dessa tre förälskade kvinnor fram till deras död. Situationer som skildrar ett svartsjukt bevakande av varandra, hallucinatoriska fantasier och en uppgiven tristess. Deras längtan efter kärlek och misstänksamheten gentemot varandra. Tre instängda systrars hopp och förtvivlan. Fokus kommer att ligga på deras märkliga relation och destruktiva livsval.

Såhär presenterades Sorelle 2009, inför sista giget i England på Skegness International:

Sorelle…
by Teater Giljotin – Sweden
Sorelle (meaning ‘sisters’ in Italian) is a must see performance, by anyone who has been in love or who have loved and lost.Based on a true story, Sorelle is about three sisters who fall in love with a sea captain and who vow to be faithful to him until he returns back to them.The three operatic performers play their parts well; portraying extreme emotional feelings of longing, hope, jealously and even hatred. The accompanying electro-acoustic music is well fitting and actively encourages the audience to feel and become part of the performance by creating surprise and, in some cases, even torment.The stage area added a different dimension to the performance, portraying the performers like caged song birds; suggesting their sole reason for being was to wait for the sea captain to return. Unfortunately, the sea captain (fantastic Elvis look-a-like) never returns, and the sisters are still there waiting until the very end.Whether the story is based on sisters in a family, or a group of ‘sisters’ (close girlfriends), it is definitely worth a visit with friends and loved ones, if only to bring back memories of first loves or young romances.Sorelle will be next performing at the Embassy Theatre on 28 September at 21.00.

Date: 26th & 28th September 2009
Time: 9.00pm
Location: Embassy Theatre

PRESSRÖSTER:

Svd kultur: Medryckande beats i udda operashow

Tre systrar är en konstellation med mytologiska rötter. Tjechovs tre trängtande systrar och Wagners tre trallande rhendöttrar hör till en tradition som förlorar sig i urtidens mörker, där gracer, nornor, furier, eumenider och andra tretaliga systerskaror på olika sätt påverkar människornas öden.
Tre kvinnor är också en sceniskt tacksam triangel, inte minst i en liten teaterlokal. För två månader sedan kunde vi se tre sopraner trängas på Strindbergs Intima teater i Lotta Wennäkoskis Kvinnoliv och kärlek, med flickrumssöt scenbild av Helene Billgren. På Teater Giljotin har Youlian Tabakov skapat en helt annan sorts kvinnovärld: ett asketisk, rörligt rum med tre stora franska fönster som kan öppnas och stängas. Det kunde vara Bernardas hus, en passande plats för Lorcas olyckliga systrar.

Historien är uråldrig och evigt ny: väntan på en man vars bländande leende bara är maskspel. Och en stor frånvaro. Den egentliga berättelsen handlar om den komplicerade relationen mellan flickorna.
Upphovsmännen kallar föreställningen för operaperformance, och de rör sig i en källarteatertradition som har varit sig rätt lik i decennier, någonstans i de gränsmarker mellan konstformerna där Tadeusz Kantor eller Fluxus-gruppen hållit till. Vitklädda kvinnor som skalar potatis till balkanrytmer eller Donauwellen – som experiment betraktat påminner det starkt om en konvention.

Men undan för undan blir föreställningen alltmer egenartad, med lättsam intensitet och tilltalande precision. Framför allt har den musik som vinner i längden. Precis som scenbilden är den sparsmakad och effektiv: en sorts mahagonny-electronica med vackra, repetitiva melodier och ibland klubbaktiga rytmer. Inte esoterisk som nyskriven opera stundom kan vara eller trivial som modern musikalmusik ofta är – kanske fröet till vår tids musikteater skulle kunna gro någonstans bland dessa medryckande beats?
AK von Malmborg och Anne Pajunen har ovanliga, fantastiska röster som smidigt slingrar sig kring varandra. De hade kunnat bli en operaperformancekonstens motsvarighet till Göingeflickorna eller Andrews Sisters – fast tyvärr är det bara två av systrarna som sjunger. Det förtar lite av balansen mellan de tre flickorna, trots att Tatyana Maneva i den stumma rollen är så uttrycksfull och rolig.