Pressröster genom åren
VI HAR SAMMANSTÄLLT PRESSRÖSTER OM TEATER GILJOTIN
Mefisto Remixed (2013-2014)
”Tobias Hjelm är perfekt i alla roller, hans begåvning skulle säkert både en och annan sälja sin själ för.” ”Ett snyggt och ofta obehagligt roligt experiment” DN
”Tobias Hjelm i frack, den perfekta skådespelaren som lika perfekt kan spela alla roller i Richard III om han bara måste. Och det måste han.” SR
”Kring konstens pris och allas vårt köpslående med vår egen mänsklighet kretsar regissören Kia Berglunds Mefisto Remixed på Teater Giljotin. Trots förlorad själ äger dock kvällens ende skådespelare Tobias Hjelm alla fall hela scenen intygar Louise Lagerström.” Nummer.se
”Utannonseringen av Mefisto Remixed utlovar mycket och efter att sett föreställningen så kan jag intyga att det inte är någon överdrift. Tobias Hjelm gör en fantastisk rollprestation, som gör att jag sitter fascinerad genom föreställningen och lyssnar på helspänn.” Kulturbloggen
Den perfekta mannen (2003)
Den perfekta mannen, denna ”spirituella och sorgsna sedeskomedi, luftigt och perfekt regisserat av Kia Berglund, lever högt på sina överraskningsmoment.”
”Med scenisk fantasi, intelligens och sprudlande komik i tillägg är Den perfekta föreställningen inte långt borta.” Aftonbladet
Lucifer Effect (2012)
”Det är en mycket vacker och mycket speciell och mycket suggestiv föreställning. Den liknar ingenting annat jag har sett faktiskt!” SR P1 Kulturnytt
”plågsamt vacker… Lucifer Effect är en av de mest välgenomförda föreställningar jag sett på länge” Teatermagasinet
”färgstarkt om offer och förövare” DN
” klang, rörelse och koreografi som vet exakt hur ont ser ut.” Aftonbladet
”makalöst välspelad, av hela ensemblen”Kulturbloggen
”Oerhörd närvaro” Uppsala Nya Tidning
Tat tvam asi (2013 vår)
”En meditation över kärleken och samtiden. En mässa för det inre. En rening för att driva egoismen ur systemet.”
”Formen är renskalad, uttrycket meditativt i stället för dramatiskt. Ingenting händer på utsidan, rörelsen är den inre resa som förändrat de två på scen, teaterregissören och taxichauffören.” Aftonbladet
”…framförallt Kia Berglunds beskrivning av att vara en karriärkvinna instängd i sitt ego med en vilja uppgå i något större blir, ja, berörande, speciellt när hon ger bönen ”Fader vår” nytt liv.” SR
Emergency Exit (2010)
”Teater Giljotin fortsätter att erbjuda högkvalitativ performancekonst” -nummer.se
”Samspelet mellan ljud- och scenkonst gör Emergency Exit till en tät och gåtfull upplevelse” – DN
Modet att döda (2006)
”en pånyttfödd tro på vilka mirakel teaterkonsten ändå kan visa för oss när den är som bäst och viktigast” DN
” så nära teaterkonstens innersta nerv kommer vi sällan.” Expressen
”ensemblen utför i Kia Berglunds regi storverk” AF
”ett stycke fulländad teater” Whats on media
”Glasklart och knytnävsstarkt” Kulturnytt
”en lysande trio aktörer” SvD
”mästerliga skådespelarinsatser” Unt
Bli en dåre (2011)
”Jag rekommenderar verkligen ett besök på Giljotin” SvD
”… en av Stockholms mest intressanta teaterprojekt på länge.Just det slags konstnärliga galenskaper som kulturpolitiken inte utan framgång försöker skydda sig – och oss – mot. ” Aftonbladet
”lysande skådespelarinsatser” Tidningen Kulturen
”Det handlar mer om stämning och kreativ gemenskap – om hur besökarna fungerar när de blir deltagare och börjar iaktta varandra lika mycket som skådespelarna.” GP
”Men det är teater, inlevelsefull (Tana Maneva), eller kraftfullt utlevande (Andrea Edwards) och ofta med stor närvaro, som Gunilla Röör i rollen som den kände dåren Eric Hermelin.” DN
”Röör är magnetisk i rollen.” GP
”Ett kaosprojekt som gör vackert motstånd mot teatern som underhållningsleverantör.” DN
” Plötsligt händer något magiskt. En persisk sångerska går in ed lugna steg och framför en förunderligt vacker sång som fullständigt fängslar publiken” Kulturnytt P1
Älskade (2007)
”Om August Strindberg var förra seklets dramatiska expert på äktenskapshelvetet, så visar Kia Berglund att hon tillhör 2000-talets”. Nummer.se
4:48 Psychosis (2004 Höst)
”Chockartade inslag som en filmad, blodig hjärtoperation och en plötsligt nerdimpande, otäck Marilyn Manson-look-a-like, gör att en annan av Kanes pjästitlar kan få namnge den effekt som orsakas. För jag känner mig faktiskt helt Blasted efter detta”. Nummer.se
Det vacklande huset (2000)
”…genialt…intensivt och omtumlande teater…innovativa sceniska lösningar…högst sevärd ensemble…scenografin imponerande…skickligt…” Expressen
”På Teater Giljotin har jag sett 90-talets starkaste föreställningar” Leif Zern DN
Jag heter Isbjörg, jag är ett lejon (1999)
”Tro inte att recensionens längd eller teaterns storlek är något mått på teaterupplevelsen. I alla fall inte när det handlar om Teater Giljotins svenska premiär på Jag heter Isbjörg, jag är ett lejon av den isländska författaren Vígdis Grímsdóttir. Kia Berglund, som tidigare introducerat norrmannen Jon Fosse, har åter gjort en tät och nyansrik uppsättning.” SvD
”En stark och gripande föreställning om ett barns utsatthet och en kvinnas kamp för överlevnad.” Metro
Natten sjunger sina sånger (1998)
”Än en gång visar Teater Giljotin att den största teaterns görs med de minsta gesterna” Metro
”resultatet har blivit en tvivelsutan tänkvärd och med säker blick för de mänskliga relationernas många nyanser och tvetydigheter skickligt gestaltad och genomförd föreställning” UNT
”Teater giljotin är ett namn som borgar för kvalitetsteater” SvD
Barnet (1997)
”Välförtjänt genombrott” DN
”…oavbrutet fängslande” SvD
”Bör ses” DN
Ur Askan (1996)
”En av årets starkaste teaterupplevelser” SvD
”Det är en ytterst förtätad, starkt visuell och intensivt spelad föreställning.” Expressen
”…lust som är lika skrämmande som den är tröstande” DN
6 Bilder av Gud (1995)
”…Giljotin allt tydligare framstår som en av landets intressantaste scener”. ”De agerar oblygt och med en självklar publikkontakt. Berglunds bidrag är ett temperament som vänder både stilarna och trenderna ryggen. För att inte tala om att pjäsens religionskritiska tendens genast gör Stockholmsluften lättare att andas” DN
Kamalas Längtan (1994)
”Lidelse som kramar musten ur åskådaren.”
”Det är skrämmande och på samma gång befriande. Som att vara på teatern för första gången och att stå öga mot öga med monstret.” DN
”Helgjutet och välspelat.”
”Det är en föreställning att varmt rekommendera.” UNT
”Monolog rakt i solarplexus!”
”Gå och se denna skärpta uppsättning” Nöjesguiden
Brinna inne (1993)
”…Kia Berglunds regi märkvärdigt engagerande…skarpsynt nyskriven dramatik.” SvD
Beirut (1991)
”När sexualiteten gestaltas som här, lika komiskt som våldsamt, lika ömsint som karsk, suddas tabugränserna ut.”
”Det är en svettig närbild av rasande sexualitet vars hinder och förutsättningar är döden, varken mer eller mindre.” DN
”Teater Giljotins pjäs om aids drabbar starkt som verklighet.”
”Berglund satsar på en nedtonad realism. Valet är lyckat, inte en falsk ton ljuder och heller ingen patetik.” SvD
Family Life (1991)
”Kia Berglund visar stor idérikedom i många scenlösningar.”
”…en rörande studie av en stammande krossad flicka.” DN
”Här flödar den råa men ändå varma humorn, groteskerierna påminner om serietecknaren Joakim Pirinen.” Nöjesguiden
Belsebubsonaten (1989)
”…utan överdrift teaterhöstens mest uppmuntrande projekt.” ”Det var faktiskt längesen jag på en och samma scen så g så mycket vilja, gott humör och glödande tilltro till teaterns förmåga att komma tillvaron in på livet…Kreativ esplocion i mörka vatten.” DN
”Giljotins Belsebubsonat en formmässigt mycket imponerande iscensättning. Kia Berglund har lagt scenerierna och undertexter med säker hand”
”…något av det friskaste Stockholms teatergrupper bjudit på i år.” SvD