Foto: Karl Gabor.

Foto: Karl Gabor.

 

Höstsonaten
Av Ingmar Bergman

Det är höst. Eva har inte träffat sin mor, den världsberömda pianisten Charlotte Andergast, på sju hela år. Nu ska hon äntligen komma på besök. Kommer Evas längtan efter en kärleksfull relation med mamman stillas? Och hur påverkar den handikappade systern Helenas närvaro besöket?

Vad som kunnat bli ett försonande möte utvecklas till en makalös uppgörelse mellan mor och dotter. Ingmar Bergman skildrar här en familjehistoria fylld av skuld och skam med knivskarp psykologisk briljans. Moderskapet och konstnärskapet står i särskilt fokus i denna bearbetning av Kia Berglund. 

I rollerna: 
Chatarina Larsson - Charlotte Andergast
Julia Marko-Nord - Eva
Angela Kovács - Helena

Manus: Ingmar Bergman (1978)
Regi: Kia Berglund  Musik: Rikard Borggård
Scenografi och kostym: Youlian Tabakov Ljus: Anders ”Shorty” Larsson

Pris: 350 sek
Student/Pensionär: 250 sek
Premiär 12 oktober. Spelas till 15 december.

Uppsättningen är en del av Ingmar Bergman-året 2018
Med stöd av Stockholms Stad & Kulturrådet


Regissörens tankar:

Varför Höstsonaten?
Vet inte än. Det kom en inre uppmaning: Gör Höstsonaten.
Någon har sagt om du vet varför du gör en uppsättning – så behöver du inte göra den...
Teatern kritiseras ibland för att vara bunden vid orden. Texten.
Men ord har ju verkligen en enorm kraft och kan fungera som små missiler rakt in i en. Ord kan utlösa explosioner av insikter, minnen och känslor.
Med Bergmans manus är det så.
Berättelsen om Modern och hennes två döttrar har en sådan inverkan på mig.
Den berör moderskapet och konstnärskapet.  Kvinnan i rollen som mamma och hennes konflikt med en karriär som kräver full uppmärksamhet. Barnen som offras för hennes turnerande. Men är det sant?
På sätt och vis ja, döttrarna lever med en ständig längtan efter sin mamma. De känner sig övergivna och mamman framstår som någon som är ouppnåelig. Hon är en frånvarande upphöjd stjärna som kommer på besök i hemmet. Men inte ens då får de den kontakt och kärlek de så innerlig längtar efter.
Men är all skuld moderns? Hade de kunnat se ut på ett annat sätt?
Men det är inte heller lätt att vara dotter till en grandios mamma. Den ena dottern är så full av besvikelser att hennes liv förgiftas av bitterhet och agg mot mamma.
När blir man ansvarig för sitt eget liv? Hur länge måste man plågas av en taskig barndom?
Måste en konstnär offra sin familj? Eller finns det andra orsaker till den kärleksbrist och längtan som döttrarna upplever?
Vem är offer och vem är förövare? Är det en gemensam dans och vem skulle kunna bryta den?
De flesta familjehistorier har djupa trådar in i det förflutna. Skuld och anklagelser blandas i generation efter generation. I Höstsonaten skildrar Bergman kvinnornas relation och liv med en sällsynt närhet och skarp psykologisk briljans.

Kia Berglund, våren 2018.