Teater är konst. Teater Giljotin är ett konstprojekt.
Vi undersöker, fördjupar och förnyar i en ständigt pågående process. Samhällets immunförsvar är begreppet normalitet. Vi vill att teatern är viruset som tänjer gränser och utökar både den inre och yttre friheten, lusten och bejakar kärleken. Vi har svårt med ismer, i grunden söker vi människan och hennes existentiella villkor.

 

Vi har en förhoppning att konsten kan inspirera till en bättre värld. Det är naivt och sant.
1989. Vi började med ordet. Texten stod i centrum och ordet skulle bli till kött.
Texten var det vi tog avstamp ifrån och vi har haft många upptäckter av nya och i Sverige ospelade dramatiker.

 

Jon Fosse
1997 spelade vi ”Barnet”, som hade valsat runt på institutionerna. Ingen ville eller vågade sätta upp Jon Fosse som då var en okänd norsk dramatiker. Men vi drabbades redan vid den första läsningen. Det var genialt och fullkomligt lysande. Det blev en förälskelse som visade sig bli ömsesidig. Jon Fosse kom och såg ”Barnet” och skickade sin nästa pjäs, ”Natten sjunger sina sånger” till oss. Av Fosse har vi även satt upp ”Mor och barn” och ”Vinter”. Jon Fosse är idag en dramatiker som spelas över hela världen, överatt till 40 språk och spelad i 117 länder. Fantastiskt. Och vi är stolta över att ha varit först utanför Norge!

 

Inger Edelfeldt
Inger Edelfeldt är en för teatern mycket viktig dramatiker. Med henne har vi gjort några av våra största publiksuccéer som ”Kamalas Längtan”, ”Ur askan” och ”Den perfekta mannen”.

 

Pjäser
Tematiskt har vi undersökt sexualitet och våld i den dysfunktionella familjen i pjäser som ”Jag heter Isbjörg, jag är ett lejon” av Vigdis Grimsdottir, ”Det vacklande huset” av Maria Jotuni, ”Markisinann de Sade” av Mishima och ”Rikschett” av pseudonymen Matilda. Vi har undersökt skapandets våndor och vansinne i ”Belsebubsonaten” av Witkiewizc och i ”Artaud” av Charles Marowitz.

 

Internationella samarbeten
Vi har också sökt upp internationellt intressanta konstnärer och bjudit in dom till Teater Giljotin. Det har lett till produktioner som ”San Clemente” av Karina Holla, ”Lost Chicks” av Galina Borissova, ”Couple with Plates” av Tatyana Maneva och ”4:48 Psychosis” av Sara Kane i regi av IIlja Bekirov. Flera intressanta och uppmärksammade workshops har hållits av Petar Todorov (Bulgarien), Gregor Kamnikar (Slovenien), Ken Rus Schmoll (USA) och Nadine George (England).

 

Performance och nya former
Konstnärligt söker vi nya uttryck och närmar oss dansen och den fysiska performancetraditionen. Våra referenser hämtar vi allt oftare utanför Sveriges gränser. 
”Never kill your darlings” och ”Tortured teens in bondage” är exempel på två föreställningar signerade kompositören Rikard Borggård och performanceartisten och sångerskan AK von Malmborg. Med The total fucking death experience i regi av Kia Berglund, som vi spelade våren 2005, stod inte den textbaserade teatern i fokus längre.

 

Vi vill förnya och inspireras av vad som händer i Europa, vara en del av det och låta Stockholm bli en intressant mötesplats och inte förbli en liten stad i utkanten.

 

Vi söker nya vägar. Inte för att vi inte har varit bra på det vi tidigare har gjort, utan för att vi blivit inspirerade av det vi sett och av de vi mött.