Recensioner:
"Jon Fosses drama blir en hotfull och våldsam #metoo-thriller." "Det är som om hon vill säga att så här kan man också spela Jon Fosse. Och har man modet, teamet och den här fenomenala ensemblen så kan man det."
DN

"Regissören Kia Berglund har tillsammans med hela sitt team och skådespelare skapat en föreställning som är perfekt. Helt perfekt." 
"Det är en enastående förställning om våra livslögner." 
Kulturbloggen.se

"Kia Berglund lyckas ge Fosses gestalter kött och blod och andning."
"Hans tolkning tillför temperament och nerv till Fosse – här sitter taktslagen exakt i replikerna."
Expressen

"Spelet är precist, fint rytmiserat och de få dramatiska överraskningarna tas väl tillvara."
 Aftonbladet

Någon kommer att komma

AV JON FOSSE     ÖVERSÄTTNING LARS NORÉN   REGI KIA BERGLUND     MED     TOBIAS HJELM      ANGELA KOVÁCS     ZARDASHT RAD

SCENOGRAFI YOULIAN TABAKOV    KOMPOSITÖR RIKARD BORGGÅRD    LJUS ANDERS SHORTY LARSSON

OM UPPSÄTTNINGEN

Premiär: 20 November 2017, Teater Giljotin
Spelperiod: 20 November - 17 December
Spelas: mån, ons, tor, fre kl 19:00 & sön kl 16:00
Pris: 250-200 sek
Föreställningen är 1,15 min lång

”För många år sen fick jag manuset "Barnet" av Jon Fosse i handen, och efter ha läst tre sidor drabbades jag så totalt av texten att jag tänkte; det spelar ingen roll hur pjäsen slutar – det här är genialt och vi måste sätta upp den."  - Kia Berglund.

Jon Fosse är en av nutidens stora dramatiker. I början av 2000-talet kunde han ses på inte mindre än ett hundratal scener världen över. Teater Giljotin var den första teatern som iscensatte Jon Fosses pjäser utanför Norges gränser 1997. Sedan dess har hans pjäser uppförts på alla Sveriges stora scener och rönt stora framgångar världen över. Det är med förtjusning vi nu sätter upp pjäsen Någon Kommer Att Komma.

Ett par har flyttat ut på landet. Till ett gammalt hus beläget på en ödslig plats vid havet. Plågade av sin svartsjuka vill de bort från alla lockelser och hot. Här ska de få vila i varandra. Ensamma. Tillsammans. Men så fort de anländer börjar det kännas fel. Det är för ödsligt. Det är skrämmande... och kvinnan får föraningar om att någon kommer att komma. Rädslan smyger sig på. Det som de har försökt fly från visar sig vara omöjligt att undkomma. 

Någon kommer att komma är ett suggestivt svartsjukedrama. Mellan orden får vi tillgång till en dold värld där Fosses dramatik gör det osynliga synligt.

Författare: Jon Fosse, Översättning: Lars Norén, Regi: Kia Berglund, Kompositör: Rikard Borggård, Scenografi: Youlian Tabakov, Ljus: Anders Shorty Larsson, Skådespelare: Tobias Hjelm, Angela Kovács och Zardasht Rad, Producent: Maria Johansson, Produktion/regiassistent: Emerson Berglund, Förlag: Colombine Teaterförlag.

Med stöd av Stockholms Stad & Kulturrådet

OM SKÅDESPELARNA

Tobias har medverkat i flera pjäser på Teater Giljotin, Uppsala Stadsteater, Scalateatern och Dramaten. På TV/Film känner vi igen Tobias från bl.a. SVT- dramat Mästerverket, Beck - Levande begravd, m.fl.

Under de senaste åren har vi sett Tobias i den kritikerrosade föreställningen “Mefisto Remixed” på Teater Giljotin, “Så enkel är kärleken” på Scalateatern och nu senast i "Maria Stuart" på Dramaten.

En enig kritikerkår hyllade Tobias insats i “Mefisto Remixed”. Dagens Nyheter konstaterade att han “är perfekt i alla roller, hans begåvning skulle säkert en och annan sälja sin själ för”.
LÄS MER

Angela har sedan 1990 arbetat som skådespelare på bl.a. Dramaten och Stockholms-, Göteborg- och Helsingborgs Stadsteatrar. Angela har gjort huvudrollen i 12 filmer som kriminalinspektör Irene Huss för Kanal 5 och medverkat i diverse TV-produktioner varav den senaste, ”Springfloden” som gick på SVT under våren 2016.

På scen kunde vi senast se Angela på Dramaten i den kritikerrosade uppsättning av "Petra von Kants bittra tårar". Angela har bland annat tilldelats Ingmar Bergman-priset 2006, och ”Bästa huvudroll” Sveriges kortfilmsfestival 2016.
LÄS MER

Zardasht har medverkat i så väl tv-produktioner samt synts på de stora scenerna runt om i Sverige. Vi känner igenom honom från "Romeo och Julia", "Paradisets barn" och "Ett dockhem" på Dramaten. På film och TV har Zardasht setts i Johan Falk och Arne Dahl. 2018 är han aktuell med filmerna "Operation Ragnarök" och "Ankdammen".

Han satte upp den hyllade föreställningen Idioten på Teater Giljotin, Expressen skriver;”Zardasht Rad är en sådan där skådespelare som det bara dyker upp några stycken av (...)” Rad har den där sortens scenintelligens som Ernst-Hugo Järegård hade. Han är så jävla bra med sin frasering och sitt exakta angrepp på varje replik".
LÄS MER

REGISSÖRENS TANKAR

Fosse. Någon kommer att komma – på Teater Giljotin

För många år sen fick jag ett manus i handen, och efter ha läst tre sidor drabbades jag så totalt av texten att jag tänkte; det spelar ingen roll hur pjäsen slutar – det här är genialt och vi måste sätta upp den. Det visade sig att manuset hade valsat runt på alla stora institutioner och alla hade tackat nej. Skulle vi våga, satsa på denna okända norska dramatiker, som tydligen själv tyckte illa om teater?

Ibland möter man en kvalitet som inte är så lätt att definiera – särskilt när den är så ovanligt fåordig, och med väldigt många inskrivna scenanvisningar som; lång paus, kort paus. En text med få ord men starka laddningar. En författare vars dramatik på ytan synes mest innehålla tystnad. Eller kanske snarare kan beskrivas som ett landskap med små öar av ord – däremellan hav. Ett okänt landskap. Ett pärlband av ögonblick som tycktes kopplade till något som inte gick att formulera. Hade han skrivit in tiden? – Eller det tidlösa? 

Fosse säger själv att det viktigaste inte går att beskriva…. ”Så tystnaden är kanske det bästa man kan omge det man djupast vet med. Kanske är det också tyst i sig själv, som det icke sagda i det sagda"... "När teater är riktigt bra, och då menar jag inte i timtal, jag menar de lysande förtätade ögonblick när någonting på ett oförklarligt sätt koncentreras till en intensiv känsla som samtidigt är fylld av en insikt som man förstår med hela sitt väsen, men som man ändå inte kan ge uttryck för, det vill säga när teatern är som allra bäst brukar man för att skildra just dessa ögonblick, säga att en ängel går genom scenen. … ängeln dyker plötsligt upp med sin osynliga närvaro, går lika osynligt som hastigt genom både texten och skådespelarnas scener och försvinner osynligt bort. Allt är över på ett ögonblick. En osynlig närvaro tittade in. Och försvann. Och satte ändå sitt avtryck i dem som fick uppleva det som så nyss oförklarligt hände.” (Citat ur ”När en ängel går genom scenen” Jon Fosse Essäer.) 

Peter Brook säger i sin bok There are no secrets, att det viktigaste med den heliga teatern är ”att inse att det finns en osynlig värld som behöver göras synlig”, något som förutsätter ”att det finns något annat, under, runtomkring och över (…) som har extremt mäktiga energikällor i sig” och han fortsätter: "I dessa lite utforskade energifält finns impulser som leder oss mot kvalitet"..."Alla mänskliga impulser som leder mot det vi på ett oprecist och klumpigt vis kallar för kvalitet, kommer från en källa av en sorts natur som vi fullständigt förbiser, men som vi ändå helt och fullt kan känna igen när den visar sig, antingen i oss själva eller i en annan person.” (Citat ur "There are no secrets" Peter Brook.)

”I det osynliga finns alltså det man kan kalla för kvalitet, som är det som all sann konst försöker bli en del av, och som det kan bli en del av om den blir konst. Och när det gäller teater, sker det där och då, mitt framför ögonen på oss, med oss själva som deltagare. (Fosse, Essäer)

Mycket i våra liv är osynligt, det går inte och ta på – som till exempel kärleken. Då tänker jag inte på den kärleken som präglas av åtrå, ägande, och som kräver särskilda objekt för att beröra oss - utan på den som kan finnas i det stilla mötet med främlingen, naturen, och livet självt. En kvalitet som uppenbarar sig bortom jaget. Den är jag nyfiken på. Vad är det för outforskade energifält Peter Brook skriver om? Vi går dit nu, vårt arbete har börjat. Vi hänger av oss våra egon, vår duktighet och med ett nyfiket lyssnande inträder vi i Fosses ord och tystnad.

Teatern Giljotins första möte med Jon Fosses dramatik var Barnet- 1997 som sen följdes av Natten sjunger sina sånger -98 och Mor och Barn -99 samt Vinter 2004. Många år har gått sedan dess, men gåtan med Fosses dramatik har fortsatt locka – vad finns i hans inskrivna tystnad? Många böcker har skrivits och seminarium har hållits för att förstå och förklara Fosses mystik och hans enorma framgång runt om i världen. Vad gör denne norrman så fascinerande att han översatts till över 40 språk och att hans pjäser satts upp över 1000 gånger världen över?

Den 20 november har vi premiär på Någon kommer att komma. 

Varmt Välkommen!